MY PLAYGROUND

När jag står och väntar på tunnelbanan upptäcker jag att en, även han utländsk, kille sneglar konstigt på mig. Så är det en kille från min gymnasieklass jag inte sett på fem år som kommer fram! Världen är allt bra liten ändå..

Taipeis metro är världens enklaste. Och renaste. Det är inte ens tillåtet att dricka vatten i tunnelbanan. Det finns toaletter, hissar och tydliga kölinjer i marken in till tågets dörrar. Allt är extremt bra skyltat, även på engelska.

Och ändå hamnade jag heeelt feel idag....

 

James fick mig att ladda ner en app till min telefon som heter blue sky. Detta eftersom Pekings himmel väldigt sällan är blå. Utan grå. Vet inte hur många gånger han beklagade sig över luftföroreningarna. Varje dag kollar hur det ligger just den dagen för att se om det krävs munskydd eller inte. Det skyddar ju i alla fall mot solen...

Även i Taipei är munskydd mode, särskilt i folktäta sammanhang och överallt på sjukhuset, trots att luften här är "bra" (det är ju ändå en storstad).

 

Detta är en bild från Peking och inte Taipei.
Något som verkligen slog mig flertalet gånger var hur mycket Peking påminde om Ryssland. Vet inte hur många gånger jag sa till James "This looks JUST like Kazan". Allt ifrån vägar, byggnader och butikkedjor. Självklart var det mycket annat som skiljde städerna åt men de hade flera likheter. Som mycket väl skulle kunna förklaras av politiska eror i samma anda.

 

Högst upp på berget mötte vi en taiwanesisk familj som var helt fantastisk. De bjöd på färsk mango, kiwi och ville framför allt att jag skulle smaka på deras traditionella zongzi som familjens 82 år gamla farmor hade lagat.

 

Det är en rätt som traditionellt sett skall ätas på denna dag, drakbåtsfestivalen. Den består av klibbigt ris med russin, jordnötter, kött och ägg inpackat i blad som ger rätten en karakteristisk smak. Här hade dock 82 år gamla farmor skippat äggen på grund av kolesterolet...

 

Bland det godaste jag ätit här.

 

Måndagen jag tänkt börja på sjukhuset var det röd dag så jag och Kiki passade på att bergsvandra för att se utsikten över staden. Det var hur vackert som helst. I verkligheten...

Och jag har fått myggbett. Lite oroande eftersom vi på operationsbordet idag just hade en man som fått myggbett som lett till ett så stort sår att det var tvunget att delhudtransplanteras. Men det var tydligen ett myggbett från Haiti (puuh...).

Så beskrev Kiki Taipei och hon har så rätt. Och det säger jag inte för att jag varit ute och druckit cocktails i en massa barer utan för att hela staden faktiskt är i full rörelse även nattetid. Ljus, människor, marknader och öppna butiker överallt, det känns dessutom inte det minsta otryggt (naiva Josephine igen?). Staden är speciellt känd för sina så kallade night markets som bland annat erbjuder en massa, massa fantastisk mat.

 

Livrädd för att missa flyget, som i vanlig ordning, gick jag upp kl 04:30 för att en halvtimma senare försöka hitta en taxi på gatan utanför. Tack och lov detta med James vid min sida.

Det tog faktiskt inte mer än någon minut så stod redan två taxichaufförer och bråkade om oss. Den vi valde var alldeles för vänlig och pratade med mig utan avbrott hela resan - på kinesiska. Fick mig dessutom att upprepa en massa ord (sa jag kanske att jag var en idiot, en dryg europé??) och visade att jag var lång med gester, tog mig på benet och gjorde tummen upp. Är sånt okej i Kina..? I vilket fall var jag glad att jag kom med flyget.

 

Och ännu gladare är jag att världens finaste Kiki (hennes "engelska namn") mötte upp mig på flygplatsen i Taipei med ett "Välkommen" på svenska. Hon har visat mig ALLT. Redan första dagen hann hon med att introducera mig för en massa traditionell mat.

Och glass! En av de högsta mjukglassar jag sett i smak grönt te.